Flockdjuret Människan

Utgångspunkten för vår koncept är den gemensamma, naturliga grund som både häst och människa delar. Den har sina rötter i den evolution som alla flocklevande varelser under millioner års utveckling gått igenom.  Evolutionen som gav oss egenskaper och instinkter vi varit starkt beroende av för vår vidare överlevnad.


Under sin utveckling som djurart var människan beroende av sina instinkter och förmåga att handla rätt efter dem.
Utöver intuition, reflexer, kreativitet, förmåga att handla och uttrycka oss spontant och andra instinkter, har evolution gett oss även en stor portion praktisk empati. En förmåga att knyta an och känna av andra medlemar i flocken.
Denna ömsesidiga empatiska kontakt skapar en direkt och djup förståelse för varann. Denna kontakt är mer givande, men samtidigt mer avslöjande än den språkbaserade kontakt som används i dagens samhälle. 

Detta är tex, anledningen till att människa kan knyta an och kommunicera med olika djurart, tex med hundar, eller med små barn som inte kan prata.

Vi tror att en människa som var direkt beroende på naturen befann sig vardagligt i en sinnestillstånd där man hade en djup kontakt med sitt omgivning i form av en instinktiv förståelse för händelsernas flöde.

Vi tror att den naturnära människans utvecklade empati gick hand i hand med en empatiskt, djurlikt komunikation, ett språk som inte behöver några ord.

Vi upplever varje dag att hästar fortfarande komunicerar på detta sätt. Upplevelsen av att bli sedd och kontaktad av en häst, väcker en uråldrig känsla, som saknar motstycke i denna tekniska värld.

Idag är vi sedan födseln formad av vårt tekniska samhälle och dess tekniska utveckling snarare än livet som bestod att samarbeta i flocken, flyta ihop med naturen och använda känslor, tankar och kropp till att jaga, finna föda och undvika att bli dödad. Till skillnad från våra förfäder är det bara få beslut som vi måste fatta omedelbart. Vi kan tänka genom de mesta beslut och kan förlita oss på vårt förnuft.
Resultat är att “tänkandet” har blivit det dominanta sättet att använda vår hjärna/nervsystem. 

Genom att dra vårt uppmärksamhet till den stor mängd information från sociala medier, nyhetssajter, tv, osv, bidrar dagens samhälle till en minskad kontakt till våra instinkter.
Den infödda, instinktiva, känslomäsiga och omedelbara sätt att agera används i mindre utsträckning än den är tänkt att användas av naturen.
Man skulle kunna säga att det finns skillnad mellan den människan vi föddes till och den människan vi uppfostrades till.

Vi åtnjuter vi oss den lyx, eller plåga(?), att planera vår vardag, dock spricker denna vanliga tankesättet när man sitter till häst, eftersom hästar är dåligt på att planera, och ännu sämre på att leva efter planen. :-)    

Trots att vi inte använder våra egna instinkter och våra naturliga egenskaper så mycket som våra naturnära förfäder, så finns denna egenskaper genetiskt förankrad i oss, och de har sitt eget liv och sina egna regler.

 På grund den minskade kontakten till våra instinkter och känslor uppstår det vardagligt konflikt mellan det omedvetna, naturliga och instinktiva sätt att agera - mot det inlärda, medvetna och tänkestyrda sättet att agera . 
Konflikten mellan denna två olika sätt blir änu tydligare när vi möter flyktdjur hästen.

I vårt koncept möts den infödda och inlärda sätt att vara och vi drar nytta av deras olikheter.